Jag har varit allmänt idrottsintresserad sedan barnsben, men inte mycket för att vara med i föreningar och gå på gemensamma träningar. I ungdomen blev det mycket löpning på egen hand och med starkt varierande mängd över åren. Mitt första Lidingölopp (30 km såklart) sprang jag redan 1979 och året därpå sprang jag mitt första Stockholm Marathon. Jag har alltid åkt skidor utför och kör lika gärna alpint som telemark och snowboard.  Men mer än någon vecka om året blir det inte nuförtiden. På somrarna blev det en hel del segling förr om åren och jag började såklart med vindsurfing på tidigt åttiotal när den vågen svepte över landet. Jag körde faktiskt några tävlingar under ett par år där och hade även ett kalenderår då jag vindsurfade i Stockholmstrakten åtminstone två dagar varje enskild månad, även om det var lite knepigt att hitta isfritt vatten i januari och februari. Men jag insåg att Sverige inte var riktigt rätt land för den sporten och jag tröttnade ungefär samtidigt som sporten började utvecklas vidare med lättare och bättre brädor för hopp & trick. Jag var en av de första licensierade skärmflygarna i landet i början av nittiotalet, men la ner den karriären lika raskt som den startade. Roligt var det i alla fall och därför lärde jag mig även hoppa fallskärm några år senare, men även den karriären las åt sidan efter mina första 24 hopp.  Det enda jag hela tiden återvänt till är löpningen, så man kan väl säga att det är där jag har haft min bas. Fram till dess jag började med triathlon på allvar 2001.

Jag provade på en triathlontävling redan 1997, men märkte att jag låg ganska långt efter de bästa i alla avseenden. Sporten var lite mer utvecklad än vad jag räknat med och jag insåg att för att kunna prestera på topp skulle jag behöva lär mig massor och även träna en hel del. Så det blev liggande till slutet av 2000 då jag gjorde slag i saken och gick med i Stockholm City Triathlon, som jag varit aktiv medlem i sedan dess. 2001 var jag med och tävlade på långdistans-VM i Fredericia (då körde ITU VM på Ironmandistans, men därefter gick man över till s.k. Nice-distans på långdistansmästerskapen). Jag sprang mitt första ultralopp, Ursvik Ultra, som del av träningen inför VM i Fredericia. Därefter har det blivit en hel del ultralopp, parallellt med diverse triathlontävlingar. Under en lång rad år identifierade jag mig som triatlet som gillade att springa långt. Sedan några år tillbaka har jag svängt och numera betraktar jag mig själv i första hand som ultralöpare.

Jag  är utbildad triathlontränare i regi av Svenska Triathlonförbundet och var under flera år ansvarig för cykelträningen inom Stockholm City Triathlon. Jag har gått flera olika fystränarkurser, inklusive programmet “Idrottens Fystränare” på Bosön, Jag har även vidareutbildat mig inom mental rådgivning och jag vidareutbildar mig fortlöpande genom att gå på kurser och seminarier, såväl som att läsa litteratur och på olika sätt uppdatera mig på nya forskningsrön. Idrottsskador & rehabilitering är ett stort intresseområde och jag ångrar emellanåt att jag inte studerade till en kombination av ortoped och fysioterapeut istället för att gå på KTH.

Sedan 2010 arbetar jag på deltid med att coacha och träna andra idrottare, främst då med fokus på uthållighetsidrott och vid sidan av min yrkeserfarenhet från IT/Finans har jag med åren byggt upp en stark kompetens och erfarenhet inom idrott&träning.

Utöver att stötta andra idrottare är jag även aktiv själv på vad man kan kalla seriös motionsnivå. Inom triathlon har vi ju möjlighet att tävla i åldersgrupper och det underlättar ju om man vill kunna vara med och hävda sig i toppen även om man hunnit samla på sig ganska många års erfarenhet efter junioråldern.

På den här sidan hittar du en del av mina meriter från tävlingsbanorna.