Ett dygn på Roslagsleden och ett rekord
I slutet av juni förra året försökte jag mig på att springa hela Roslagsleden. Jag tänkte sätta en osupportad FKT (Fastest Known Time). Men det blev inte mer än ett försök och egentligen vill jag inte ens kalla det ett försök. Det bidde en tummetott, som skräddaren säger i den gamla sagan. En stukad tummetott. […]
Oweleden, mörkt, ensamt, blött och lerig, men med ett ljus i ryggan
Det var mörkt och ensamt. Under de 21 timmar jag var ute och sprang, eller i vart fall rörde mig framåt i mestadels stillsam takt, mötte jag några få enstaka personer. Det var märkligt få människor i rörelse. Det kan ha berott på att det var sen kväll, natt och tidig morgon, medan jag rörde […]
2020 gills visst, men man måste inte gilla det
Jag står mitt ute i en mörk skog omgiven av stormvälta trädstammar och ett kompakt mörker. Vart tog leden vägen? Jag ser ingen stig någonstans, trots att jag alldeles nyss sprang på den. Där var ju en orange markering på ett träd för bara tiotalet meter sedan. Men nu – ingenting! Bara en enda bråte […]