Sista pusselbitarna på plats, nu ska tavlan upp på väggen!

May 8, 2019 Sten Livet

Nu är det äntligen snart dags för examen! Magda tar studenten den 5 juni, men innan dess, den 9-15 maj, ska jag få göra min debut som sexdagarslöpare. Uppgiften jag har förberett mig inför sedan slutet av september. Nu kommer det visa sig om jag fått ihop pusslet. Jag har tränat såväl fysiskt som mentalt. Men jag har ju inte genomfört en sådan här ”distans” tidigare, så jag kan ju faktiskt inte veta vad som verkligen krävs. Men jag kan ju gissa. Hur väl jag gissat kommer visa sig.

För några dagar sen gjorde jag ett laktattest hemma i källaren och det resultatet såg riktigt trevligt ut, speciellt med tanke på att jag inte bedrivit någon direkt tröskel- eller fartträning att tala om. Betydligt bättre resultat än jag hade ett par dagar innan Varvetmilen för dryga månaden sen. Så löpformen har helt klart gått framåt. Laktattröskeln är knappast det mest relevanta testet inför en lång tidsultra, men det är det test jag i princip alltid genomför, så det ger mig en grundtrygghet. Jag har gjort många och långa pass med låga energidepåer, vilket är den träning jag tror är absolut bäst för att skapa rätt tålighet i kroppen för de riktigt långa ansträngningarna. Jag har tränat på att varva löpning med gång för att alla muskler ska vara förberedda på det som komma skall och jag har tränat på att springa längre partier i min, rejält låga, tänkta tävlingsfart.

Träna för att tävla

Banan är asfaltsbelagd, knappa kilometern lång och bjuder på inte mindre än åtta 90-graderskurvor. Det är lätt att föreställa sig att de kurvorna kan belasta kroppen lite annorlunda jämfört med mina vanliga träningspass. Därför har jag lagt in ett extra moment under de senaste veckorna – 90-gradare! Jag har sprungit i ett slags zickzackande mönster framåt och tillbaka över vägen, och ibland bara runt i en kvadrat. För att befästa min galenskap har jag sprungit två specialpass där jag imiterat tävlingsbanan, men på kortare sträcka och i högre fart än min tänkta tävlingsfart. Runt runt ca 150 varv per pass. Glädjande nog har kroppen svarat bra på träningen. Det har känts en aning i bålen dagarna efter passen, men knäna har mått utmärkt. Kan vi blåsa faran över då? Nej, knappast. Men jag är så redo jag kan bli.

Vila för att tävla

Den svåraste utmaningen kommer sannolikt bli sömnen, eller snarare bristen på densamma. Under mina 48h i Timisoara sov jag ingenting och jag stannade i princip inte alls under hela loppet. Då led jag tidvis ganska mycket av sömnbristen, så jag har stor respekt för de svårigheter som kan tänkas uppstå under de 144h som jag nu ska hålla igång. Mitt svar på det problemet är ganska enkelt. Jag måste lägga in pauser i loppet och framförallt då sovpauser. Det låter ju enkelt i grunden, men det blir knepigare så snart man börja fundera på detaljerna. Hur länge ska jag sova, när och hur ofta? Kommer jag klara av att somna när jag försöker? Dagen efter en lång ultra brukar ju benen kännas rejält stela. Kommer det gå att komma igång med löpningen igen efter en sovpaus?

Så jag har studerat vad jag kunnat och hunnit få tag i kring sömnforskning. Det bästa för oss i genomsnitt är ju att sova 7-9 timmar per dygn. Men med så lång dygnsvila blir det alldeles för lite tid kar att springa på, så jag måste skära ner sömnen till ett minimum. Där hittar jag inget facit i sömnforskningen, men när jag studerar varvtider från duktiga ultralöpare får jag intrycket att de som presterar bäst sover ca 2-4 timmar/dygn. Jag tror det är klokare att satsa på lite “för mycket” sömn än att unna mig för lite sömn, så jag lägger mig i överkant av intervallet och räknar med 4 timmar paus per dygn, varav jag kommer försöka sova 3,5 timmar.

För att sömnen ska bli så god och effektiv som möjligt vill jag nyttja min naturliga dygnsrytm och skiftande melatoninnivåer. Jag vill ge mig själv chansen till både REM-sömn och NREM. Därför planerar jag att ta två sovpauser per dygn 23:00-01:30 och 06:00-07:00. Så en eller ett par kortare pauser under dagen för att duscha och kanske bara sitta ner en stund och pyssla om fötterna. Det känns som en bra plan. Men verkligheten kommer såklart spela in och vi får se vad det blir i realiteten när jag har varit igång några dygn. Känner jag att det är smartare att ta fler och kortare sovpauser, så kommer jag göra det. Men just nu tror jag det här upplägget är det bästa jag kan göra.

Jag har tränat på avslappning och insomning under det senaste halvåret, men om det kommer hjälpa mig att somna snabbt nu under loppet ska jag låta vara osagt. Men jag hoppas på det. Jag vill helst sova med öronproppar för att enkelt kunna stänga ute alla störande ljud som säkert kommer vara ständigt närvarande under loppet. Men hur kan jag då vara säker på att vakna när jag ska? Jag vill inte ställa ett alarm som skräller och väcker hela stugan två gånger per dygn. Åsa behöver sova ordentligt om hon ska kunna stötta mig på bästa sätt under hela loppet. Det kommer dessutom bo ytterligare en löpare i vår stuga och jag har ingen aning om hur hans sovplanering ser ut. Men jag har hittat ett par fina (men tyvärr svindyra) trådlösa “sovproppar” från Bose – Sleep Buds. De stänger i sig ute en del ljud, samt att man kan spela upp ett sk “vitt brus” i lurarna som ytterligare stänger ute störningsljud och verkar en aning sövande i sig. Och det bästa av allt – jag ställer in ett larm som bara hörs i propparna – dvs. inne i mina öron, utan att störa någon utanför. Med de propparna i öronen kan jag somna tryggt utan att oroa mig för att störa någon eller inte vakna när larmet går.

Återstår dilemmat med att få igång benen efter sovpausen. Jag tror det här till viss del är träningsbart. Så jag har gjort långa träningspass, tagit en paus på en timma och sen stuckit ut på ett nytt träningspass (kortare denna gång, eftersom det framförallt är själva starten av det andra passet som jag är ute efter att träna). Dagen efter Ursvik Ultra ställde jag mig på löpbandet och sprang en halvtimme med rejält kvaddade ben och i en fart högre än min planerade tävlingsfart här. Det var inte kul, men det fungerade. Den allra viktigaste åtgärden tror jag ändå är att jag ska hålla min planerade tävlingsfart redan från början. Inte lockas att springa för fort och för långt under det första dygnet! Sådant kommer ofelbart att straffa sig. Det gäller att ha tålamod och lita till planen. Sen finns såklart en rejäl risk att även min planerade utgångsfart kommer visa sig för hög. Den risken finns. Men såhär innan start tror jag på min plan. Så då får jag väl helt enkelt se till att hålla planen. Åtminstone till en början. Så länge jag klarar av det.

Möjliga och utmanade mål

Planen är för övrigt väldigt enkel. Jag ska vara i rörelse 20 timmar per dygn. Under dessa 20 timmar ska jag springa/gå 16 mil. Då landar jag på 960 km i totaldistans, vilket jag kommer vara väldigt nöjd med. Så det får bli mitt prestationsmål. För säkerhets skull har jag också ett processmål och det är just vad jag nyss skrivit: Jag ska hålla mig i rörelse 20 timmar/dygn under de sex dygn som tävlingen pågår. Visar det sig att jag får svårt att nå något av de här målen under resans gång, så får jag och Åsa se till att göra en omplanering. Timisoara har lärt mig att det är ganska meningslöst att sätta upp B- och C-mål under dessa långa lopp. Min hjärna har svårt att fokusera på olika prestationsmål samtidigt och ska jag klara av att göra mitt bästa ska jag göra det så lätt som möjligt för skallen. Det vet jag.

Men när jag tittar på tidigare resultat här i Balatonfüred ser jag att banrekordet för herrar ligger på 975 km. Det är ju bara en aning längre än min grundplan. Bara 2,5 kilometer extra per dygn (“bara ett chokladflarn till” eller vad han nu sa i den där filmen om matvraket). Jag kommer inte sats mot det målet från början, men om allt verkligen löper på över förväntan bra enligt planen – då kan jag unna mig banrekordet som ett litet extra bonusmål.

Men om det blir jobbigt, och det kommer det ju bli? Hur ska jag kunna hantera “Ring så spelar vi”-effekten? Den där känslan som jag drabbades av i Timisoara när jag väl passerat det svenska rekordet och det fenomen som jag kan se att så många andra ultralöpare drabbas av i motsvarande situation. Du har iofs satt upp ett högt eget mål, men nu har du nått ett mål som du egentligen, innerst inne, kommer känna dig väldigt nöjd med. Alla runt omkring kommer också tycka du har gjort det jättebra som det är. Hur ska du då klara av att driva dig vidare mot ditt egna påhittade mål, trots att hela kroppen smärtar och skriker efter vila? Hur ska du klara av att fokusera på att fullfölja; svara rätt på Hasse Tellemars fråga och vinna hela härliga potten med fina skivor, när du knappt minns vad du själv heter och bara är så himla nöjd att du fick komma fram och skicka en hälsning till mamma?

Sno stickor

I Timisoara hittade jag ju på modellen med att sno stickor från Johan Steene (en sticka för varje varv jag behövde klara av för att slå Johans svenska rekord). Det funkade bra tills jag hade snott alla stickor som Johan hade på sitt köksbord. Nu ligger högen med stickor hemma hos Johnny Hällneby, men i övrigt ser modellen likadan ut och den funkar funka utmärkt, åtminstone i morgon för då kommer Johnny vara ute och springa själv nästan hela dygnet. Det finns liksom inget sätt för mig att värja mig emot den här modellen nu när den väl satt sig i skallen på mig.

Men hur gör jag när stickorna är slut och jag ska vidare mot mitt faktiska resultatmål? Ja, jag får helt enkelt se till att skärpa mig rejält och se bortom det där köksbordet någonstans i Vallentuna. Jag ska klara av frågan som Hasse Tellemar ställer när bordet väl är rensat och jag ska vinna hela potten. Hur stor kommer potten bli då? Ja, där ser jag redan nu framför mig hur Johnny och Johan kommer turas om att slänga in extra skiva i potten för varje varv jag avverkar. Om jag fyller hela potten,så får jag glädjen att ställa om till att sno de sista 17 stickor som Joe Fejes då kommer ha kvarglömda hemma i sitt kök. Det ska jag nog klara av. Om jag väl kommer så långt.

Nutritionen

Som vanligt kommer jag använda ett ganska enkelt upplägg vad gäller näringsintaget under tävlingen. Jag kommer inte göra som på Swedish Alpine Ultra de senaste åren och springa helt utan extra näring. Istället ska jag stoppa i mig precis så mycket som jag tror att kroppen klarar av att ta upp. Fokus ligger framförallt på kolhydraterna. Jag gör precis som i Timisoara. Jag kommer dricka Maurten 320 igenom hela loppet. En halvliter sportdryck varje timme som jag är i rörelse. Jag har köpt gjort en corner på Maurtenmarknaden med hjälp av entusiasterna på min favoritbutik (http://www.olspecialisten.com) och fyllde både min och Åsas resväska med de små svarta påsarna. Maurten funkar bra för min mage och smaken är tillräckligt neutral för att gomen ska känna sig glad under ett långt lopp. Framförallt räcker det med att jag dricker en halvliter per timme för att jag ska få i mig alla kolhydrater jag klarar av att tillgodogöra mig. Blir det varmt kan jag dricka lite extra av det som bjuds på arrangörens bord. Men det kommer inte bli särskilt varmt. Det kommer bli svalt. Kanske tidvis en aning för svalt i min smak. Men på det hela taget ser det ut att bli väldigt bra löptemperatur.

För att underlätta så mycket som möjligt för musklerna kommer jag ta tre små proteindrinkar per dygn. Det kör jag aldrig med annars, men nu kommer jag hålla på såpass länge och dessutom har rejäla vilopauser, så det känns sannolikt att det kommer löna sig med lite proteintillskott. Då är det utmärkt med lite proteinpulver blandat med vatten.Så äter jag förmodligen lite yoghurt till frukost och någon mindre portion av fastare föda på eftermiddagen, lite beroende på hur jag känner mig och vad som eventuellt finns att tillgå. Så uppåt 100 gram protein ska det nog kunna bli per dygn.

Fett bär jag redan med mig på kroppen, men jag kommer ändå dricka lite vispgrädde varje dag (och då får jag ju ytterligare lite protein på kuppen där). Grädde brukar lägga sig fint i magen på mig och ge en skön mättnadskänsla.

För att göra det hela komplett stoppar jag i mig några rödbetskapslar, mina hemsnickrade saltkapslar och en multimineraltablett (den sista mest för att säkra upp att jag inte ska gå hel tom på magnesium).

Sköter jag mig kanske jag får lite vingummin och ett par nävar Ahlgrens bilar också!

och Kaffe! Men först efter ett par dygn, när jag är så trött att det förhoppningsvis inte är några som helst problem att somna vid mina sovpauser.

Som vanligt kommer jag göra vad jag kan för att skärma in mig i min egen bubbla under loppet. Keps på och dessutom X-Kross löparglasögon (från www.sziols.se). Framförallt skyddar jag ögonen på det här viset. Mina ögon tåras väldigt lätt och det finns såklart en orsak till att tårarna rinner – ögonen blir irriterade av vinddrag och ju kallare det är desto värre blir det. Kommer det dessutom in regndroppar, insekter, sand, eller det nu må vara som yr runt i luften, så blir det ännu värre.  Normalt sett brukar inte det här påverka min prestation, men när jag nu ska hålla på så länge så vill jag minimera de risker jag ser. En ögoninfektion efter tre dygn skulle lätt kunna förstöra loppet för mig. Så det blir glasögon på. Hela loppet. Under dagen kör jag med en rosa spegellins och när det bli mörkt byter jag till transparent lins.

Sen var det slut på hemliga tricks. Eller rättare sagt, allt som återstår är mina hemliga tricks och de ska såklart förbli hemliga.

 Uthålligheten är min vän

Jag är inställd på att det kommer bli väldigt jobbigt, såväl mentalt som fysiskt. Även om jag är medveten om att farten sliter, så är jag lika medveten om att tiden i sig sliter. Det lönar sig att ta det lugnt, men bara till en viss gräns. Sen blir det lik förbaskat jobbigt, så länge man rör sig framåt. Så det gäller att hitta den där gränsen där jag klarar av att maximera min prestation i förhållande till slitaget på kropp&knopp. Jag minns Timisoara. Jag minns mina två Swedish Alpine Ultra som jag genomfört helt utan energitillskott. Jag vet hur ont det kan göra och vilka demoner jag kan tvingas ta mig an under resans gång. Men jag minns även hur jag träffade Uthålligheten vid Tjäktjapasset 2018. Jag ser fram emot att återse Uthålligheten i Balatonfüred. Kanske inte redan under de första dagarna, men förr eller senare, när det som bäst behövs. Jag har förtröstan på att Uthålligheten kommer stå där och vänta på mig med oändligt tålamod och välvilja. När det är som svårast räknar jag med att låta Uthålligheten ta mig i handen och jag ska låta mig föras vidare i trygg förvissning om att Uthålligheten kommer stå mig bi och inte överge mig. Och jag räknar med att Åsa kommer stå vid sidan av Uthålligheten och bistå med allt det praktiska. Tillitit, tålamod och förtröstan ska vara mitt mantra.

Stämningsbilder

Jag avslutar med lite bilder från Campingen och tävlingsbanan.

Svensklägret

 Visst tänker man på Ernst-Hugo Järegård?

Varvningen

Mördarbacken. Här blir det till att promenera några meter. 

Rakan efter mördarbacken. Dags att få upp farten igen. 

Playan

Dunbollar.

Fika i solen

 

Följ tävlingen!

Ni kan följa tävlingen via arrangörens hemsida. Där kommer finnas live-uppdatering för varje varv som vi springer. Där brukar även finnas en web-kamera som visar hur löparna passar vätskekontrollen i varvningen. Den sändningen är garanterat inte lika spännande och händelserik som älgvandringen på svtplay. Men kanske att ni kan se någon ni känner lunka förbi där i maklig takt ungefär var sjunde minut. Resultatuppdateringen kommer nog inte bli intressant att titta på förrän efter 2-3 dygn.

http://www.emusport.hu/en/klub/emu-sport-tv-en

Uppdatering:

Arrangören publicerade precis den här direktlänken till resultaten. Kan vara bra om ni vill slippa se de lunkande personerna, men ändå kolla på siffrorna!

http://korido.eu/2019Unix_result

Vi svenska har även ett litet facebook-event där ni kan hitta information som läggs upp av våra supportrar på plats. Där kan ni såklart även skicka hälsningar till oss som ni tävlar, så kanske de framförs till oss löpare när vi som bäst behöver lite extra stöd. Om du anmäler dig till evenemanget så får du förhoppningsvis automatiskt del av alla uppdateringar i ditt flöde.

https://www.facebook.com/events/923489904649140/