Det är ju kul med rehab!

August 10, 2019 Sten Livet

Jag jobbar på med min hälsena och vad. Det går framåt i riktigt bra takt. Jag kan göra de allra flesta övningar man kan tänka sig. Förutom rena hopp och löpning. Sådana övningar sparar jag till åtminstone 4 veckor fram i tiden. Kanske längre ändå, beroende på hur det går och vad mina fysioterapeuter säger. Men jag har faktiskt redan börjat med en form av löpning. Om jag lägger ihop sex mjuka yogamattor på varandra och säkrar upp dem så de inte glider, får jag en ordentligt tjock och mjuk matta. På en sådan matta kan jag springa intervaller på stället. 200 steg med höga knän och i hög takt så får jag upp ordentligt flås. Men hälsenor och vader belastas inte särskilt hårt. Jag känner ingen smärta, samtidigt som jag jobbar igenom kroppen med en löpliknande övning. Det känns faktiskt riktigt bra. Och det är bra mycket roligare än du kan föreställa dig.

Rent generellt så är det så roligt att jobba med rehab! Varför det då? Jo, jag gör påtagliga framsteg på en närmast dagligt basis! Jag blir starkare och starkare, samtidigt som jag känner mindre och mindre av min trasiga högra hälsena. Tendinosen i min vänstra hälsena håller också på att ge med sig i hög takt. Det är så skönt att känna direkta resultat av träningen, jämfört med de små minimala förbättringar som jag annars i bästa fall lyckas notera. Jag känner ingen hets och jag känner inget behov av att stressa ut på olika träningspass för att prestera på någon speciell tävling i närtid. Det var faktiskt ganska länge sedan jag hade en så avslappnad och skön sommar.

Just nu sitter jag ute på Ringsö i Mälaren och har genomfört ett rejält rehabpass med fokus på fot, hälsena och vad, men med en del extra övningar för att ge hela kroppen en bra omgång. Jag håller på att bli ordentligt genomstark i hela kroppen. Det här ska bli en bra grund att bygga en uppgraderad ultralöpare på, när jag så småningom kommer börja löpträna igen.

När man är på resande fot får man ta med sig en extra liten balanskudde att ha för rehabövningarna. Taggarna känns en hel del, men de gör gott för plantarfascian. 

Men innan det är dags att börja löpträna ska jag och Åsa till Spanien för att vandra ett par veckor. Det är och förblir mitt stora delmål med rehaben, innan jag får överväga att ge mig på inledande löpträning. Och innan jag kommer igång med min inledande löpträning kommer jag inte anmäla mig till någon ny tävling. Det är ett löfte. Först och främst ska jag se att läkningen av hälsenan fortsätter enligt plan och sena och vad tål en gradvis stegrad träning i form av hopp och löpning. Men det där med Kalmar och Ironman är en alldeles egen historia. Jag anmälde mig ju dit för nästan ett år sedan. Jag hade ingen avsikt att verkligen tävla i Kalmar ens när jag anmälde mig. Men jag gillar Kalmar och det är så trevligt att komma ner dit och träffa sina vänner och bekanta från såväl den gamla som den lite nyare triathlonfamiljen, så jag vill gärna dit igen. Det vore onekligen skoj att starta i Kalmar för tolfte gången i rad. Och om det är tillräckligt vackert väder och om hälsenan inte klagar på belastningen så vore det roligt att fortsätta min svit av målgångar. Det vore faktiskt himla roligt att få promenera den avslutande maran i lugn och ro. Men jag tänker inte åka till Kalmar om jag inte tror att det finns en möjlighet att klara av det här.  Jag tänker inte åka till Kalmar om min fysioterapeut avråder mig.

I tisdags gjorde jag ett ultraljud för att kontrollera status på hälsenan. Vi jämförde senan på höger sida med den friska vänstersidan. Det var en bra övning. Senfästena ser väldigt fina och intakta ut på båda sidor. Men 4-7 cm upp på höger sida har jag ett område där det syns att senan inte är i helt perfekt skick ungefär från centrum av senan och medialt (mot benets insida). När man känner utanpå så verkar senan hel och läkt, men ultraljudet visar att den är vätskefylld/svullen och att en läkeprocess pågår. På måndag ska jag träffa samma fysioterapeut igen och stämmer vi av utvecklingen och om jag får åka till Kalmar eller ej.

Det krävs förvisso ingen ultraljud för att se att senan är lite svullen, Men i övrigt ser det ju faktiskt riktigt bra ut. 

Jag har i alla fall klarat av de delmål jag satte upp för ett par veckor sedan för att ens få överväga att åka till Kalmar. Jag har cyklat ett pass på 12 mil och dessutom kompletterat med ytterligare ett pass på 10 mil igår. Jag har simmar 4300 meter i Källtorpssjön. Jobbigt av tusan, men det indikerade ändå att jag bör kunna klara av en Ironmansimning på ca 1:15 om det inte blir alltför besvärliga förhållanden. Jag klarar av att göra över 30 st enbenståhävningar med högern. Jag kommer dessutom upp i precis samma höjd vid en maximalt hög enbent tåhävning med högern, jämfört med den friska vänstra sidan. Det klarade jag av redan för en vecka sedan, men då gjorde det rejält ont. När jag upprepade samma övning idag kände jag nästan ingen smärta alls. Det här innebär inte att jag är klar med min rehab. Det innebär inte att hälsenan är läkt. Det innebär inte att jag är redo att börja hoppa och springa. Men det innebär att läkningen går fortsatt i rätt riktning och det med god fart. Som sagt – det är kul med rehab!

Cykelformen är på stadig uppgång, men ännu räcker det gott att ha kedjan på