Solstekta stigar på årets skönaste dag!

April 23, 2014 Sten Livet

Jag var lite osäker på hur lång återhämtning som skulle krävas efter TEC 100 miles. Eller snarare var jag lite orolig. Vis av erfarenheten. Efter loppet 2012 tog det närmare fyra veckor för mig innan kroppen svarade bra på träning igen. Så lång tid får det inte ta den här gången, med tanke på att jag planerar att vara med och springa Lida Ultramarathon den 17 maj (5 veckor efter TEC). Men för att återhämtningen ska gå snabbare, krävs det såklart att något ändrats jämfört med 2012. En del faktorer finns det:

Jag har faktiskt tränat ca. 1 h löpning/vecka mer än 2012.
Men trots ovanstående har jag tränat knappt 2 h mindre totalt/vecka jämfört med 2012. Dvs. jag kan förmodas vara bättre grenspecifikt löptränad, samtidigt som jag har haft mer tid över till återhämtning. Jag bör alltså ha något bättre löpform.
2012 kunde jag knappt gå ordentligt på måndagen efter loppet. I år kändes det betydligt bättre, även om jag såklart inte var oberörd.
2012 hade jag planerat klubbens cykelträning så illa att jag personligen ansvarade för ett kvalitetspass på måndagen efter loppet. Jag var helt enkelt tvungen att cykla in till stan på kvällen, leda ett pass och cykla hem igen. Inte optimal återhämtning.
Vidare på samma tema ansvarade jag för ett långpass på cykel under helgen efter loppet, likaså helgen därefter.
Den här gången har jag inte haft några åtaganden gentemot klubbar eller någon annan. Jag har enbart kunnat fokusera på min egen återhämtning utan påtvingade pass av något slag.
2012 var planen att kvala till Ironman Hawaii genom en stark insats vid Ironman Zürich i juli. Jag var angelägen att inte vila för länge efter TEC, utan istället komma igång raskt med seriös cykelträning så snart våren infann sig.
I år har jag inga planer på att satsa på Ironman. Mitt huvudfokus är ultralöpning och jag har gott om tid på mig. Det är först 5 juli som jag vill prestera på topp. Loppen på vägen dit är mer att betrakta som lustdrivna lite tuffare träningspass.

Ska jag vara krass är läget egentligen inte så väldigt olikt 2012. Jag har en del mål under resten av målet och jag vill såklart få upp farten med träningen igen. Men den avgörande skillnaden är nog just det att jag inte har behövt ge mig på ett antal cykelpass direkt efter loppet. I stället har jag kunnat vila och sen lite försiktigt smyga igång träningen igen med stillsamma lågintensiva pass.

När det nu har gått dryga veckan efter TEC känner jag mig fräsch igen. Både centralt och lokalt. Jag tänker ändå inte lockas att köra något centralt belastande intervallpass riktigt än, utan det väntar jag med.

I går kände jag mig i alla fall mogen att sätta kroppen på lite prov igen och gav mig ut på ett rejält långpass med lågenergi. Bara svart kaffe till frukost och så iväg på en härlig löptur på delvis nya stigar i Nackareservatet. Dvs. nya stigar för mig, men sedan länge upptrampade av djur och andra löpare och vandrare. Ärligt talat blev det ett par kilometer helt obanat också. Jag valde helt enkelt att gå på “andra sidan” av ett antal sjöar som jag passerade. Där fanns såklart en del sköna stigar, men även en del knepiga klippor som snarast krävde klättring än löpning för att passeras. Löptempot gick såklart ner en hel del i de passagerna, men livskvaliteten ökade i motsvarande mån.

Ett fullkomligt underbart väder med 18 gradig värme och skön sol från klarblå himmel, gjorde det här till en av årets absolut bästa träningsdagar för min del. I dag följda jag upp med ännu ett lågenergipass direkt på morgonen, men nu ett betydligt kortare sådant. Det är lätt att bli kaxig och lite övermodig. Men nu gäller det att vara klok. Så kommer jag kunna öka träningen och få till en del kvalitet under de kommande veckorna, innan det är dags att släppa lite lätt igen inför Lida. 89 km i kuperad terräng är ändå en respektabel distans som bör tas på visst allvar. Men oavsett hur det går är jag hur nöjd som helst. Jag har gjort en stabil insats på TEC och jag har fått springa på massor av nya stigar i ett fantastiskt väder. Det går verkligen inte att vara annat än nöjd. Jag förstår ärligt talat inte alla kompisar som åker utomlands för att träna så här års.

Jag måste erkänna att det här inlägget skrev jag mest som en förevändning för att få komma ihåg den här sköna dagen och löpturen. Ber om ursäkt för detta och hoppas det ändå kunde tillföra någon liten minimal tanke om den komplexa balansgången mellan träning och återhämtning.

Några bilder från gårdagens upptäcktslöpning nedan.