Nu bygger vi inför Kona!

August 28, 2013 Sten > Kona

Det har gått ett tag sedan Kalmar och jag har börjat mer fokuserad träning mot Kona.

Efter min lilla vadkänning under Kalmarmaran blev jag lite orolig för grundstyrkan. Det är egentligen ganska löjligt eftersom jag skött min grundstyrka ovanligt bra i år. Men å andra sidan så har jag all träning varit ovanligt bra i år, vilket har avspeglat sig i resultaten. Ju bättre man presterar, desto tuffare blir belastningen. Eller? Jag tror i alla fall att man kan tänka på det viset. Slutsatsen blir att jag måste ta hand om grundstyrkan ännu bättre.

Sagt och gjort. De senaste tio dagarna har jag jobbat flitigt med rehab/prehab för vader, hälsenor och benen generellt. Dessutom har jag kört mycket core och rörlighet. För att komplettera bilden kan jag avslöja att jag även kört extra mycket simstyrka – både i pool och i sim-Ergometern. Jag ska vara mer genomstark än någonsin i god tid innan Kona! Det kommer inte räcka för att jag ska nå mitt mål, men det kommer i alla fall hjälpa mig på vägen. Det är jag helt övertygad om.

Jag känner redan nu hur jag har blivit starkare och vaden känns helt läkt igen. I vart fall har den inte klagat trots att jag kört rätt tung löpträning. Det där med “tung” kan man dock suga på en liten stund. Det är precis så mina ben har känts den senaste veckan. Rejält tunga och sega. Så även om jag kört tung löpträning har det inte gått undan. Insatsen i Kalmar och all styrketräning därefter har gjort benmusklerna rejält nertränade.

Det kändes inte minst idag när jag tog ett långpass på cykeln. Jag fick sällskap med Helene Malmkvist och Micke Wahlström de första milen ut förbi Årsta havsbad och vidare till Tungelsta. Det var kanon! Annars hade det säkert dröjt ytterligare någon timme innan jag kommit ut och då hade eftermiddagens planering gått åt skogen. Trevligt med sällskap var det också 🙂

Jag körde en hel del “train low”-pass innan Lanzarote och har fortsatt en del med det under sommaren. Men på sistone har det varit mindre av den varan. Nu tänker jag ändra på det igen inför Kona. Så det blev bara vatten i flaskorna och ingen fikapaus. Eftersom jag fastade i måndags och kunde köra ett hårt simpass på 90 minuter utan problem, hade jag inte förväntat mig att det skulle bli hemskt jobbigt idag, men för säkerhets skull tog jag med mig ett par av mina hembakade energikakor i fickan. Tur var det. Efter dryga tre timmar kände jag hur den sista lilla energin rann ur kroppen och kraften med den. Så det blev att knapra lite kaka och ta det lugnt och fint resten av vägen hem. Hem kom jag i alla fall och det blev ingen total bonk. Men lite obehagligt blev det allt. Tröstar mig med att passet säkert fick god effekt i alla fall, samt att jag mår mentalt bra av att vara där och peta på gränsen med jämna mellanrum. Då vet jag att jag känner igen symptomen i tid, och inte minst att jag klarar av att köra på även om det känns som att kraften sinar.

Nu snickrar jag vidare på träningsprogrammet för de närmaste veckorna. Det kommer innehålla en hel del cykling och snart ska jag få springa intervaller igen. Utöver fortsatt grundstyrka och rörlighet såklart. Det ska bli så kul att få träna på riktigt ordentligt nu!

Men först ska jag ta mig an Ö till Ö. Det ska också bli en kul och spännande erfarenhet. Jag hoppas att benen inte kommer vara alltför tunga när det är dags. Tanken är att inte göra någon speciell uppladdning inför Ö till Ö och som ni förstått tränar jag ganska tungt just nu. Så jag får väl kompromissa en smula i alla fall. Fr.o.m. fredag kommer jag släppa på styrketräningen till efter Ö till Ö. Söndag blir dessutom en ren vilodag. Fungerar återhämtningen bra (och om jag sköter sömnen de närmaste dagarna) så ska benen spritta av löpiver på måndag! Håller tummarna för att kroppen är med på noterna och gillar min planering.