Bomba para bici!

May 14, 2013 Sten > Lanza

Det blev lite stressat innan jag åkte hemifrån, så det är klart att jag glömde en viktig pryl. Cykelpumpen. Men jag behövde ju ändå köpa ett par kolsyrepatroner inför tävlingen. Dessutom ville jag ju ändå gärna ha en liten promenad. Sportaffären bredvid hotellet har en hel del tennisprylar, men inget som har med cykling att göra. Men tjejerna i butiken hänvisade mig vidare ett par kilometer norrut längs stranden, så jag tog en promenad och tittade lite på löpbanan på vägen. Det var ett fantastiskt behagligt varmt väder idag på förmiddagen och jag får erkänna att jag mådde ganska bra på min promenad. Det som ställer till det lite är att jag är här helt ensam, utan familj eller någon annat sällskap. Det var ju såhär jag brukade resa för 30 år sedan, men nu känns det minst sagt ovant. Men jag ser det som en utmaning att anstränga mig att vara mer social än vanligt och att använda spanskan så mycket jag kan. Dessutom har det onekligen sina fördelar att bara ha sig själv att tänka på. Det blir lättare att fokusera på det som är viktigt. T.ex. att hitta en bra cykelaffär. Den som söker finner.

Inne i butiken, som är spridd över två byggnader och två våningsplan, finner man Carmen och hennes två hantlangare. Den är en typisk bra cykelaffär, där man inte riktigt ser skillnaden mellan affär och verkstad, och där det inte är uppenbart att man vill rycka kunderna på pengar, utan det verkar mest som att man letar efter möjligheter att få lite olja på fingrarna och prata karbon och ventilförlängare med de intet ont anande som råkar komma förbi. En fotpump var inga problem att skaka fram och efter lite grävande i diverse lådor hittade vi en slangvariant som funkar utmärkt som substitut för pumpvinkeln jag behöver till mitt bakhjul. Så ett par kolsyrepatroner på det och affären var klar. Såna här ställen gör mig glad och jag hoppas att de ska överleva länge till.

Väl tillbaka i lägenheten fick cykeln fullpumpade hjul och sen blev det lite mer cykelmekande. Mina nya fina rotorklingor var faktiskt inga problem alls att få på för några veckor sen. Men de har ju den inbyggda egenheten att höjden variera under varven (vi snackar ovala klingor här, till skillnad från traditionella runda). Det i sin tur innebär att toleransen för höjd och lutning på främre växelföraren blir mycket liten. Min fina glatta karboncykel och den främre växelföraren har inte lyckats komma överens om att hålla sig fixerade, utan det kan ske en viss glidning vid kraftiga vibrationer eller yttre påverkan. Det som händer då att är kuggarna fram börjar ta i växeln och det kostar energi och kan i förlängningen leda till totalhaveri om man inte agerar i tid. Så nu monterade jag isär allting. I avsaknad av sandpapper tog jag en kniv och skrapade bort allt glatt lack vid fästet och gjorde dessutom ett antal små skåror. Allt för att åstadkomma lite bättre friktion så att fästet ska kunna sitta fixerat mot ramen utan att glida oavsett yttre påverkan. Förhoppningsvis ska det hålla nu, men jag får erkänna att just det känns lite onödigt nervöst inför lördagen. Det vore onekligen trist om man skulle bli stående vid vägkanten av en sådan orsak. Speciellt nu när jag ändå har koll på det. Jag lär titta noga på detta under de kommande dagarna.

Till slut fick jag äntligen komma ut med cykeln och testa tävlingsbanan lite grann. Jag tog en lite tur på de första milen, mest för att känna på vind och lutning och såklart för att få lufta ben och cykel. Det blåser rejält och bitvis är asfalten minst sagt usel. När dessa båda saker sammanfaller och man ovanpå det har nerförsbacke, så blir det rätt nervkittlande. Men jag gillar ju det där med “living on the edge”, så länge man kan förvänta sig att själva living-biten fortsätter i alla fall. Cyklingen kommer tveklöst bli tuff. Det visste jag förvisso innan, men nu är jag än mer övertygad om den saken. Härligt! Jag är ju en tuff cyklist och kommer ha fördel ju värre förhållanden det blir. Bring it on!

Dagen avslutade med två varv på simbanan, så nu har jag klarat av hela simdistansen på tisdagen innan loppet, vilket är precis i enlighet med mina rutiner. Inte för att jag är vanemänniska, men det är ju skönt att göra som man brukar …

Bifogar några bilder från cykelbanan nedan. Det kommer mera på torsdag då jag tänker reka hela banan med bil, men det är så vackert här att jag tycker ni kan få ta del av det redan nu.

Höll på att glömma det viktigaste! Jag letade reda på en livsmedelsbutik och köpte lite smarrig ost, några varianter på fuet och annan korv, lite enkel serrano, avokade, gurka och bröd. Så nu har jag inga problem att hålla igång ett ständigt smaskande småätande. Ligger jag i ordentligt så kanske jag får lite underhudsfett innan lördag så jag slipper frysa.