Cykelbanan, eller vad hände igår?

May 17, 2013 Sten > Lanza

Jag hyrde bil igår för att dels köra igenom hela cykelbanan så jag vet vad som väntar och dels för att enkelt ta mig till infomötet på Club La Santa som ligger på andra sidan ön.

Cyklingen går som en enda lång slinga runt större delen av ön. Det finns en kortare passage där man kan möta andra tävlande, men den infinner sig ganska tidigt på cyklingen, så där lär jag nog inte möta särskilt många på vägen ut, utom möjligen de absolut mest snabbsimmande & bästa cyklisterna av eliten. De jag möter i andra riktningen lär inte heller ha med toppstriden i min klass att göra. Så det är att bereda sig på en lång cykling utan vetskap om hur man egentligen ligger till. Passar mig perfekt! Då kan jag fokusera på mig själv, min rytm och andning. Gör jag bara det kommer jag få ut optimalt ur kroppen imorgon för en bra cykling och det är precis det jag vill uppnå. Varken mer eller mindre.

Lanzarote är en tämligen platt ö, för att vara vulkanö. Den högsta punkten ligger på knappa 700 m.ö.h. och cykelbanans högst punkt är ca. 600 m.ö.h. Men i gengäld böljar banan en hel del upp och ner, så det blir ändå totalt sett ganska många höjdmeter (2551 för att vara petig), som fördelar sig på 5 lite längre och böljande stigningar. Men speciellt brant blir det aldrig. Jag har 53-39 fram och 25-12 bak och det funkar utmärkt. Det kan vara skönt att gå ner på lägsta växeln emellanåt, men man kan i princip ligga i bågen hela tiden och bara mata på. Så kan man ta chansen att ställa sig någon kort stund emellanåt för att trycka lite extra och passa på att sträcka ut musklerna lite. Utmaningen blir att ta i lagom mycket hela tiden uppför och varken tappa tålamodet och gå på för hårt, eller tappa hoppet och slå av för mycket på tempot. Den stora utmaningen kommer dock inte ligga i uppförskörningen, vad mig anbelangar. All höjd man sätter in på banken genom stigningarna får man omgående ta ut i form av långa utförskörningar. Det allra flesta backarna är tämligen lättkörda med långa mjuka kurvor. Men asfalten är på många ställen minst sagt usel och om man öser på i 50-60 km/h så vibrerar det rejält och då kan även den tappraste bli lite mjuk i modet emellanåt. Det gäller att inte tveka alltför mycket, utan se till att ta tillbaka som mycket som möjligt av den tid som förloras uppför genom att verkligen utnyttja utförsbackarna!

Det finns en enda serpentin på cykelbanan och det är i utförskörningen från Mirador del Haria efter drygt halva banan. Där tvingas man ta sig igenom ett antal 180 graders-kurvor i tät följd, så den nerförsbacken lär man tyvärr tappa en del tempo i. Men det är lika för alla och man får helt enkelt se till att köra lagom klokt för att minimera tidsförlusten utan att för den skull riskera att köra av vägen eller haverera på något vis. Viktigt att dubbelkolla bromsarna så de dels ligger rätt mot fälgen och dels att klossarna inte är utnötta.

Den andra faktorn man brukar prata om vad gäller Lanzarote är vinden. Det kan blåsa en hel del här och det gör det. Ofta. Väl så mycket som på Hawaii. Det var kanske inte helt smart ur psykologisk vinkel att reka cykelbanan med en cabriolet. Kan garantera att det blåste rejält kring öronen under hela bilresan, nästan så jag fick hålla handen på mobilen i passagerarsätet för att den inte skulle flyga ur. Eller så var det inte så mentalt dumt i alla fall. För så snart jag stannade till någonstans kändes det som att det var i princip vindstilla. Så jag tycker nog inte det är så blåsig här trots allt. Dessutom kan man ofta få god hjälp av lite vind i ryggen när manska ta sig uppför de långa motluten. Väderprognosen lovar ganska snälla temperaturer på 23-25 grader, en del moln och inte ovanligt kraftig vind, så då tror vi på att det här ska bli en bra cykeltur.

Men något personligt rekord tänker jag inte sikta på. Jag får vara nöjd om jag tar mig några minuter under sex timmar, för att sen satsa på att ha ben och krafter kvar att göra en stabil mara. Cyklar jag snabbare ön 5.50 så är det iofs roligt, men då är risken uppenbar att jag har bränt mitt krut i förtid. När Niklas Nilsson vann sin klass här 2006 cyklade han på 5.20, för att ett par månader senare slå till med 4.34 i Kalmar och 4.43 på Hawaii. Björn Andersson bombade banan på imponerande 4.56 samma år, men sen kunde han inte springa efteråt och fick använda nästan lika lång tid (4.44) på den avslutande maran.

Det är i alla fall vackert så det förslår längs banan med mycket spektakulär natur, även om man inte lockas av tanken att köra av vägen ut i den taggiga svarta lavan. Men jag får nöja mig med att njuta av utsikten några korta stunder då och då. Merparten av tiden ska jag tillbringa i bågen helt fokuserad på att hålla cykeln kvar på vägen i så hög fart som omständigheterna bjuder.

Här kommer några bilder från banan för alla er som inte är här och kan se med egna ögon.

Man utvinner havssalt här. Det lär vara fantastiskt hög kvalitet på saltet. Ska försöka få med mig lite hem på en utvärdering. Salt, Aloe Vera och Kaktusbrännvin är nog de största turistprodukterna här på ön, vid sidan av vädret och de fina stränderna.

Den som här inträder får finna sig i att övervakas av vulkanguden.

En näst intill obligatorisk turistfälla är att ta en kameltur upp i vulkanparken. Jag har inte testat och kommer förmodligen inte att göra det efter att ha sett några plågade ansikten hos de som kom ner. Men det är förmodligen ett ganska trevligt sett att se sig om bland lavan.

Playa de Famara är alla sufares favorittillhåll.

Man passerar igenom flera små trevliga byar. Här kommer vi in i Haria. Det blir smalt därinne mellan husen, så jag hoppas byborna håller sig vid sidan av vägen.

Det här är nog den mest spektakulära delen av banan. En smal vindlande väg som leder fram till Mirador del Río, med grannön La Graciosa i sikte.

Vinodlingar kan se lite speciella ut här på ön. Man har upptäckt att vulkanaskan fungerar som utmärkt gödning för jorden som ligger kvar ett par meter under askan. Genom att gräva ner vinstockarna skyddas de dels mot vinden och dels kommer rötterna åt jorden därunder.

Den här vägen har riktigt usel asfalt och är dessutom löjligt smal. Men på cykel ska bredden räcka till får man förmoda. Bara alla skruvar sitter ordentligt fast, för kan något skaka loss så kommer det att ske här om det inte redan skett tidigare.