En coronapaus på Rolslagsleden

March 18, 2020 Sten Livet

Nu märks det att vår allmänna hantering av Coronaviruset på allvar gått in i en ny fas. Folk jobbar hemma. Det finns märkliga tomrum i en del affärshyllor. Det delas faktiskt inte så hemskt många inlägg längre med råd om att tvätta händerna, även om detta såklart fortfarande gäller. Jag tycker dessutom det verkar som att gnället på Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell har minskat en hel del. Det verkar sjunka in en känsla av att ”nu är det skarpt läge”. Inte särskilt konstigt med tanke på hur vi tydligt kan se att ekonomin tvärnitar med varsel och uppsägningar till följd. Det framgår att inte bara stater och privatpersoner har behov av marginaler och buffertar, utan även företag. Det är bra att vi tvingas lära oss.

Själv ägnar jag mig ju redan ganska mycket åt social distansering, som är den nu enda tydligt påbjudna sysselsättningen, och jag har ju dessutom inte haft någon extern arbetsplats att gå till de senaste månaderna, så för mig märks det ingen stor skillnad. Mer än att Åsa sitter hemma och jobba. Själv har jag svårt att slita mig från alla medier och presskonferenser på ett sätt som är märkbart negativt för humör och vilja att ta tag i sånt som jag faktiskt kan Och behöver göra (som bokföring och underhåll hemma i villan). Men jag har faktiskt målat några dörrposter. Jag har även läst in mig på olika elementkopplingar från Danfoss i en ambition att få ordning på elementet i Melkers rum. Det har varit svårt med cirkulationen där i flera år nu, men medan rummet beboddes av en tonåring var det praktiskt taget omöjligt att ta sig fram till elementet för att försöka utreda problemet. Nu sedan Melker flyttat hemifrån finns det bättre förutsättningar, men då gör det å andra sidan inte så mycket om rummet är lite kallt. Jag har i alla fall hållit på och skruvat och bråkat en del med elementet för att se om där var någon oavsiktlig strypning av flödet. Men inget sånt i sikte. I en slags desperation gjorde jag till slut det omvända. Jag ströp tillflödet i ventilen till minsta möjliga flöde (enligt Danfoss manual) för att bekräfta att elementet då skulle bli ännu kallare än innan. Men, vad hände? Nu helt plötsligt blev elementet, och rummet, varmt och skönt. Nu ställde om jag ventilen till maxflöde igen så får vi se vad som händer (gissningsvis händer ingenting; det var förmodligen ngt skräp som fastnat i ventilen och som lossnade när jag bråkade med den). Hur som helst – jag känner mig lite glad i allt elände.

För att bli ännu gladare tar jag en rejäl Coronapaus.  Jag fortsätter med min projekt att löpa Roslagsleden. Då slipper jag dessutom störa Åsa och Magda. Jag sitter nu på bussen till Norrtälje för att så småningom byta till buss till Penningby, där jag ska kliva av och springa vidare på Roslagsleden. På bussen sitter alla vi passagerare väl utspridda och undviker att hosta, harkla och snörvla så gott vi kan. Den stora skillnaden mot en vanlig dag är att jag gick på genom bakdörren och väl inne i bussen möts jag av en distinkt doft av desinfektionsmedel. Det känns faktiskt ganska angenämt med en buss som luktar sjukhus.
Dagens löpsträcka blir från Penningby till Vika. Det blir ca 42 km. Kanske lite drygt det. Jag räknar inte med att träffa en massa folk under löpningen och jag kommer inte hålla på med telefonen eller någon annan skärm. Radiotystnad skall råda. Hjärnan skall renas på tankar kring Corona och trilskande element.

Ha det bra och ta gärna en Coronapaus om det börjar kännas som lite för mycket!