Jävla hälsena?

June 12, 2019 Sten Livet

Nu är det fyra veckor sedan sexdagarsloppet i Ungern. Jag har inte hunnit med att skriva race report, men jag lovar att den kommer. Jag har skrivit en del minnesnoteringar, så får jag bara lite tid över så … Men tid över har varit knepigt att få till de senaste veckorna. Först behövde jag all tid för att sova, sova, sova.

När jag sedan började hämta mig, så lyckade jag trampa lite slarvigt på väg uppför en trappa på banken, min högerfot flexades uppåt och vaden sträcktes ut maximalt samtidigt som merparten av min kroppvikt hamnade på just det benet. “Plopp” kändes det som i vaden. Eller om det möjligen var i hälsenan. Något gick i all fall helt klart sönder. Efter en del jagande och väntan fick jag tid hos en ortoped via min vårdförsäkring. Där fick jag raskt domen – “Klassiskt exempel på full hälseneruptur”. Jag hänvisades vidare till akuten på St Göran för förväntad gipsning och en förväntan om att kunna börja springa igen tidigast om tolv månader.  Kul, tänkte jag.Men jag är ju duktig på rehab så det ska nog gå en aning snabbare att komma tillbaka.

Efter några timmars väntan på akuten fick jag så träffa en annan ortoped. Den här ortopeden verkade tänka mycket mer på samma sätt som jag. “Partiell ruptur” var budet. Absolut inte full ruptur. Så gipsning slapp jag. Det blev att gå direkt på ortos (dvs ett imobiliserande skydd liknande en slalompjäxa att spänna fast foten i. Förväntad tid att ha ortosen var åtta veckor. “Du kommer inte kunna springa igen förrän tidigast om sex månader” (sådär ja, nu börjar vi tänka i rätt riktning). Vi försökte titta närmare på skadan mha ultraljud, men det gick inget vidare. Så jag fick remiss för magnetkamera och skulle boka återbesök om ca två veckor för vidare värdering av skadan.

Magnetkameran bokades till följande måndag och återbesöket hos ortoped blev 09:15 idag 12 juni, dvs exakt femton dagar efter olyckan.

Den här ortosen ska i princip sitta på dygnet runt. Den skall tas av emellanåt för att låta foten lufta lite, men då får jag inte på något vis belasta foten. Med ortosen på får jag däremot belasta foten precis hur mycket som helst. Med en förväntan om att det ska ta minst åtta veckor innan jag slipper ortosen och kan börja med rehab på riktigt var det dags att tänka igenom vad som går att göra under tiden. Jag har ju haft en del problem med ländryggen och nacken, speciellt under längre lopp, så det är bara att ta chansen att träna mer bålstyrka och även en del specifikt för nacken. Sånt som jag redan gör med jämna mellanrum, men nu kan jag fokusera lite mer på de övningarna och kanske bygga på med ytterligare övningar.

Men hur kan jag få någon form av konditionsträning? Cykling går tyvärr bort iom att ortosen dels är väldigt klumpig, men framförallt har jag en hög klack invändigt i ortosen som gör att fötterna hamnar på väldigt olika nivå, Men jag har ju min SimErgometer (en slags maskin där jag kan träna crawlarmtag på land hemma i källaren). Den kan jag använda. Varje dag som jag är hemma får det bli ett pass i simergometern. Så ökar jag last och tid successivt tills jag kommer upp i en timme på relativt hög last. Det blir målet tills ortosen får tas av. När jag ändå kört lite i simergometern kan jag ta ett kortare pass med skivstången också. Inte bygga några stora muskler men jobba lite med bröst, armar och bål iaf. Kanske lite axlar också.

Hoppa på kryckor kan man ju göra dessutom. Det är faktiskt himla jobbigt. Så det får bli extrarundor på kryckorna varje dag. Jag får faktiskt upp lite flås när jag hoppar på. Det går inte snabbt, men det går i alla fall snabbare och snabbare. Nu är jag ner i 13-14 minuter per kilometer. Som längst har jag hoppat 3.2 km. Ute på landet senaste helgen. För säkerhets skull gjorde jag samma pass både lördag och söndag. Där har jag satt ett kortsiktigt mål att hoppa min gamla klassiska 6 km-runda ute på landet. I midsommarhelgen ska jag klara det. Det lär väl ta minst 1.5h. Men under 2h ska det iaf bli.

Återbesöket då? Jo, idag blev det av. Jag fick träffa en tredje ortoped. Han klämde på mina hälsenor och muskler och förkunnade att min hälsena verkade riktigt jämn och fin. MR:en visade inte något helt tydligt, men hälsenan är rejält irriterad (jo, det visste jag ju redan innan det där med trappan). Förmodligen är det en partiell ruptur. I vart fall ingen full ruptur. Dessutom verkar senan så bra nu, så det ska räcka med sex veckor i ortos. Dvs bara fyra veckor kvar. OK – vi pratar mer och mer samma språk. “Men, du ska nog inte räkna med att springa fler såna där långa lopp i framtiden” … Nej, nu tappade vi varandra rejält! Men det gör inget. Nu blir det nytt återbesök (och en fjärde ortoped) den 10 juli och sen ska jag förhoppningsvis få slippa ortosen. Då blir det dags för rehab med fysioterapeut. Det där med plan för återgång till löpning och vad som krävs för detta tar jag med fysioterapeuten när vi kommer igång med arbetet. Det kommer ordna sig.

Jag kommer ju visa min goda vilja och avstå från Swedish Alpine Ultra Double och även Ironman Kalmar. Därmed har jag inga lopp inbokade. Så tänker jag behålla det tills jag kommit igång med rehaben. Sen får vi se…

Ett första väldigt konkret delmål är att jag ska klara av att genomföra min och Åsas planerade vandring på Camino Primitivo från Oviedo till Santiago de Compostela. Andra halvan av september är det tänkt att ske. Det ger mig faktiskt 8-9 veckor av aktiv rehab. Så det kommer såklart gå bra. Och om man har vandrat dryga 30 mil på ett par veckor, då måste man väl kunna börja jogga några kilometer emellanåt. Eller? Vi får se hur det blir. Jag tänker inte göra dumheter och chansa. Men jag tänker jobba väldigt aktivt med rehab och jag kommer utmana min hälsena och mina vader mer och mer varefter rehaben fortskrider. Det kommer funka. Det ska funka.

Så nu vet ni status.

Så snart jag hinner ska jag jag skriva ner allt om mina sex dagar på campingen i Balatonfüred.

En sak till! Även om jag nu bokat av alla lopp, så måste man ju inte sluta tävla helt och hållet. I går kväll spelade jag lite Boule Petanque med kollegorna på banken. Så det blev en ny liten guldmedalj till prishyllan på öppna spisen!