Mot Kona!

October 3, 2017 Sten Livet

Då är jag på väg mot Kona igen! Äntligen.

Efter kval på Lanzarote i maj har jag varit nere i källaren och vänt formmässigt. Det blir lätt så nu för tiden. Man är inte lika lättränad som i unga år och det är lite si och så med återhämtningen. Så det gäller att hålla i träningen lite lagom hela tiden och sen skruva upp både mängd och kvalitet när det börjar dra ihop sig.

Inför Kalmar kände jag mig helt nertränad och varje pass gick sämre än senast föregående. Men med några dagars vila, blandat med lite lätt toppande träning, så kunde jag ändå få till Kalmar som ett riktigt bra träningspass. Tufft, men inte för tufft. Jag hade krafter kvar och jag återhämtade mig, faktiskt – mot alla odds, tillräckligt fort för att komma tillbaka i vanlig träning redan efter ett par dagar.

Sedan dess har fokus legat utestlutande på att få till mitt livs form och en rejäl topp till 14:e oktober. Inte helt lätt efter ett långt träningsår när vädrets makter och EU’s bankregleringar gör vad de kan för att lägga hinder i vägen. Men jag känner mig faktiskt väldigt nöjd med de senaste veckornas träning. Jag har fått till en bra mix av kvalitet och överlånga pass. Precis vad som brukar krävas för att jag ska kunna leverera på långdistans. Övriga förberedelser har också gått bra. Jag har som princip att försöka testa något nytt inför varje viktig tävling. Jag vet, inte direkt vad folk brukar rekommendera. Men ska man göra något bättre än någonsin tidigare så kan det ju faktiskt krävas att man gör någonting lite annorlunda än tidigare, eller hur? Så tänker jag i alla fall, men jag gör såklart inga halsbrytande experiment. I år har det stått en mer seriös värmeanpassning på menyn. Dvs. jag har försökt anpassa mig till det varma klimatet på Hawaii redan innan jag kommer dit. Tanken är att redan de allra första träningspassen på plats ska kännas riktigt bra och att jag ska kunna ha en skön känsla i kroppen hela sista veckan inför tävlingen.

Istället för att försöka träna i varmt väder eller i alltför varma kläder, har jag testat att utsätta mig för rejäl och relativt långvarig värme direkt efter träning. Jag har badat bastu, eller legat i varmt bad. Länge. 30 minuter i 90 graders bastu, eller ca 40 minuter i drygt 40 graders varmt bad.  På en i det närmaste daglig basis.  Det ska det räcka med 1-2 veckors värmeanpassning, men jag ville gärna prova lite först för att se hur det skulle funka med sömn och träning efter att ha badat varmt i 40 minuter. Så jag började såklart 4 veckor innan avresa. När jag väl kommit igång med bad några dagar i rad så ville jag inte riktigt sluta. Så det har blivit en väldig massa badande och en del bastande också. Jag är otroligt nöjd med att det är klart nu. Tänker inte basta på länge och tror inte jag kommer lägga mig i badet heller. Det får bli ljummen dusch som gäller efter träningen när vi kommer hem från Hawaii. Jag är urless på denna värmeanpassning, men det ska bli spännande att se om jag upplever någon skillnad när jag kommer fram.  Nu kommer jag ju vara på plats i  hela tio dagar innan tävlingen, så jag hinner anpassa mig i alla fall, men som sagt – på det här viset borde min träning kommande dagar gå lättare och jag ökar sannolikheten för att vara i bra vätske- och saltbalans när det är dags för tävling. Jag ökar sannolikheten för att må bättre fysiskt och mentalt när det är dags för start. Det kan göra stor skillnad i minuter och även timmar räknat. Kan jag vinna fem minuter på det här så är jag supernöjd. Men det viktigaste är ändå att jag minskar risken för bakslag.

Träningen i övrigt har sett riktigt bra ut. Det har blivit ganska många timmar, vilket såklart gör att man känner sig lite sliten emellanåt, men jag har ändå hållit näsan över vattenytan hela tiden. Benen har känts lättare och lättare och alla tester visar starkt förbättrade värden sedan veckan före Kalmar. Jag är på en något högre nivå än jag var i våras inför Lanzarote. Men då hade jag problem med en muskelbristning i höger vad. Det har jag inte nu. Inga skadekänningar överhuvudtaget. Jag har gjort massor av brickpass och i lördags formligen flöt jag fram under min korta jogg direkt efter en monstercykling över 19 mil på Södertörn. Så det känns helt enkelt väldigt bra. Nu gäller det bara att sätta de sista passen. Inte lockas att överträna. Hinna med sömnen ordentligt. Och hinna med att njuta. Njuta. Det ska jag nog klara av.

Om ca 22 timmar landar jag i Kona. Förhoppningsvis har jag allt bagage med mig och cykeln hel och fin. Återkommer då med en odräglig uppdatering om fint väder, klart vatten, koraller, simma med delfiner och annat som man bara måste tåla när man ger sig iväg på en sådan här resa. Allt väl!

Det där ovanför skrev jag på planet till Köpenhamn. Nu sitter jag här och har fått veta att flighten till San Francisco är försenad med ca 2:20. Det ger mig endast 1:10 att byta till min flight till Kona. Då ska man ta ut bagaget och komma igenom immigrations. Lycka till! Det lär inte funka. Jag får höra när jag sitter på planet om hur de lyckas pussla ihop det hela med min anknytning. Gasen i botten, nerförsbacke och kissnödig så kanske man kan vinna ngn halvtimme och sen om de kan tänka sig att skicka igenom bagaget till Kona istället för att jag ska plocka ut det i SF, ja då kanske …

Vi får se. Det riskerar ta ett lite extra tid innan jag kommer till Kona. Men en odräglig uppdatering kommer. Jag lovar. Möjligen något senare än planerat bara. Tyck lite synd om mig!

Mahalo