Projekt och mål

February 18, 2020 Sten Livet

Igår fick jag en fråga om hur det går med mina projekt. Dvs. mina projekt för att springa bra på de riktigt långa distanserna, då jag från början satt fokus på 48-timmarslöpning respektive 6-dagarslöpning. Mitt spontana svar på frågan är att det går bra. Eller i vart fall ganska bra.

Målsättningen var från början lite löst uttryckt att “göra i mitt tycke bra resultat” på respektive “distans”. Det är på sitt sätt ett komfortabelt mål iom att jag förbehåller mig tolkningsrätten för vad som är ett “bra resultat”. Å andra sidan har jag ganska höga krav på mig själv, så i praktikten är målet inte särskilt komfortabelt. Dessutom finns det faktiskt en risk att målet förändras under projektets gång, kanske inte avsiktligt, men lite lätt omedvetet i takt med att jag lär mig mer och inser de utmaningar som målen medför. Så jag funderat lite på sistone och tittat på en del statistik. För att göra det enkelt för mig har jag utgått ifrån den statistik som finns tillgänglig via DUV’s (Deutsche Ultramarathon Vereinigung) utmärkta site (https://statistik.d-u-v.org/).

Tittar jag på nationell nivå och ser på historiska resultat inom min åldersgrupp, så ser det rent av riktigt bra ut.

Jag ligger i topp för såväl 48H som 6D. Det är ju faktiskt riktigt bra. Men vi måste hålla i åtanke att det inte är så många som håller på med dessa extrema uthållighetsprov. Så vad händer om vi utvidgar gruppen till att kika på samtliga svenska resultat, oavsett åldersgrupp?

För 48H ser det fortfarande riktigt bra ut. För 6D ser det inte heller så tokigt ut. Jag ligger i alla fall på “pallplats” och det är ju inte jättedåligt. Men helt nöjd känner jag mig inte. Jag tycker jag borde klara av att göra bättre ifrån mig på båda distanserna. Låt oss kika lite kort på hur det ser ut på internationell nivå. Men då börjar det faktiskt bli lite större konkurrens, så jag nöjer mig med att återigen bara titta på min åldersklass.

Det visar sig att min notering på 48H håller riktigt bra även på internationell nivå. Steget upp till första platsen är ganska stort. Det känns inte helt ouppnåeligt, men jag vet av erfarenhet hur jobbigt det är att springa 48H, så det lockar inte jättemycket att göra ett försök. Dessutom är min notering faktiskt bättre än vad självaste Yiannis Kouros mäktat med (dvs i min åldersklass; tittat vi oavsett åldersklass så är det Kouros som har världsrekordet). Jag blev faktiskt väldigt stolt när jag noterade detta!

På 6D ligger jag en liten bit ner i listan. Men steget upp till andraplatsen är inte avskräckande långt. Faktum är att om jag bara ser till att prestera “bra” enligt min högst personliga värdering, så kommer jag ta mig upp dit. Med en del marginal dessutom. Just nu ligger jag sämre till än Kouros, men jag ska ta mig förbi honom så jag får känna mig stolt även över 6D. Så får det bli! Lyckas jag med det har jag nått full måluppfyllelse i mitt projekt. I skrivande stund är ännu ingenting 100% bestämt, men den tentativa planen är att jag ska göra det här under 7-13 september i Policoro, Italien. Än finns det gott om tid att träna såväl fysiskt som mentalt. Än finns det gott om tid att förstöra säsongen och det finns en närmast oändlig mängd tid att ångra sig eller helt enkelt ge upp. Men idag, imorgon och resten av veckan kommer jag lägga sten på sten för att bygga formen inför Policoro i september. Det lovar jag!