Snart avresa

May 2, 2017 Sten Livet

Om två veckor reser jag till Lanzarote för att göra jobbet. Jag ska ta en kvalplats till årets upplaga av Ironman Hawaii. Det är årets stora mål. Det är där jag vill prestera på topp. Alla andra tävlingar är bara små steg på vägen med mer eller mindre viktiga syften. Ironman Lanzarote den 20/5 tillhör de mer viktiga. Det är där jg ska kvalificera mig så att jag alls får tävla på Hawaii i år. Konkurrensen är alltid hård, så jag behöver en liten formtopp om det ska gå vägen.

För fem veckor sen började jag bygga toppen genom en veckas träningsläger på Fuerteventura. Med tanke på att jag gjorde merparten av träningspassen helt själv, så hade jag nog i praktiken kunnat åkt nästan vart som helst, men nu blev det Playitas på Fuerteventura, med SimCoachen och min nya träningare Enrique Castillo de Palmeras. Det var egentligen ett simläger vi åkte på, men Enrique förklarade för mig att jag behövde samla timmar på cykeln i första hand. Så det var inget att bråka om. Bara att planera in så många timmar cykel som möjligt och bryta av med lite löpning, samt såklart hänga med på merparten av simträningarna. Det är tufft att cykla själv och bryta vinden på Fuerteventura, men det gjorde gott. Många slakmotor och mycket vind är vad jag kan räkna med på Lanzarote och det fick jag under träningen på grannön. 26 timmar cykling, 10 timmar simning och 4 timmar löpning lyckades jag få in. Inte särskilt mycket kvalitetsträning i traditionell mening, men rejält med kvantitet. Och när vi pratar Ironmanträning så är just kvantitet en väldigt viktig kvalitet. Så jag är nöjd. Det allra bästa är nog ändå att jag lyckats hålla mig frisk trots förkylda familjemedlemmar runt mig.

Väl hemma igen så har det varit dags att börja cykla ute. Jag håller mig på trainern hela vintern, men det är skillnad mellan ute och inne och jag behöver få mer riktig utecykling i kroppen innan det är dags för tävling. Jag gillar enkla träningsmål och satte upp som mål att i god tid innan tävling avverka sammanlagt 50 backvarv ute vid Tyresö Brevik. Varvet är ca 11 km långt och bjuder på ganska många lätt böljande höjdmeter. Så ska jag ta mig dit ut och hem också. Det är aptråkigt att cykla runt runt där. Dessutom är asfalten uppriven under några hundra meter, så det är inte helt bekvämt heller. Men det är tråkigt att cykla runt på en ironmantävling också. Bitvis är det rejält dålig asfalt på Lanzarote, så det är helt enkelt perfekt träning. Jag körde exakt samma upplägg inför Lanzarote 2013 och då gick det ju strålande. Det känns bra att kunna återanvända en beprövad modell, även om jag iofs brukar vara förtjust i att testa nya vägar i min träning.

Just idag börjar det kännas lovande både i kropp och skalle. Jag har fått till den mesta träning som jag planerat och jag har hunnit med att sova något så när hyggligt. Återstår bara två veckor till innan avresa och så de sista dagarnas uppladdning.

Det enda lilla störningsmomentet är en krånglande vänstervad. Den började smärta under andra löpsträckan på SCT duathlon förra helgen och det var inte lyckat med maxpulstest på löpband några dagar därefter. Så jag har jobbar ihärdigt med rehab sedan dess. Dessutom kör jag lite el (Compex) morgon och kväll för lite extra cirkulationsökning. Det känns bättre och bättre. Jag kunde jogga nästan en mil i helgen och igår blev det en kortare bricklöp i anständigt tempo efter cyklingen. Men det gör tyvärr lite ont fortfarande och jag vågar absolut inte ta i ordentligt när jag springer. Inte än. Vaden kommer utan tvekan läka inna det är dags för tävling. Om jag fortsätter göra min rehab. Om jag inte slår upp skadan på nytt. Men man vilar sig inte i form till en Ironmantävling. Så jag måste träna. Även om jag gärna vill få till ett par bra intervallpass, så är löpvanan det viktiga nu de sista veckorna. Tills vidare avstår jag alltså från högintensiv löpning. Så hoppas jag att vaden kommer hålla för lite längre lågintensiva inom ett par dagar. I så fall är det ingen fara. Läget är under kontroll.

Med kvitter i öronen från min egen kant-Hitler, Ana la Rosa, och insiktsfulla råd från Enrique så är jag ostoppbar. Två veckor kvar till avfärd. Jag kommer vara redo.