Toppa formen för löjligt långt lopp?

April 13, 2016 Sten Livet

Den senaste tiden har jag på olika sätt målmedvetet och metodiskt (eller kanske snarare desperat) försökt toppa formen inför TEC 200. Men hur tusan toppar man formen för ett sådant lopp? Jag tror inte riktigt på att “vila sig i form”. Man vilar sig inte i form för att springa dryga 32 mil. Det är en sak som är helt säker. Det måste till en hel del fysisk träning och man kan inte släppa träningen helt redan två veckor innan start. Men jag skrev ju en del om det där med träningen häromdagen, så här tänkte jag mest fokusera på laddningen inför loppet.

Om vi tittar utanför den vanliga fysiska träningen? Vad kan jag göra mer för att toppa mig på bästa möjliga sätt?

Mental träning såklart!

Ja, ja, vi har ju det där mental träning. Självklart har jag gått igenom hela och delar av loppet i huvudet. Jag har tänkt igenom olika scenarier och hur jag ska hantera min trötthet och smärta. Jag vet att jag inte ska tävla mot de andra på startlinjen, utan helt enkelt göra mitt eget kontrollerade lopp från början till slut. Så får vi se hur långt det räcker. Sköter jag mig som planerat tror jag det kommer räcka ganska långt, men om många andra är starkare så må det vara hänt. Bara att gratulera dem. Det här är mitt lopp och jag kommer genomföra det på mitt sätt och i min takt. Mental träning jobbar jag med kontinuerligt. Man kan faktiskt utan tvekan se det här loppet som ett rejält och utmanande mentalt träningspass. När jag klarat det kommer superkompensationen och Swedish Alpine Ultra, Ironman etc kommer framstå som rena sprintutmaningar. Jag ändrar min mentala spelplan helt enkelt. När jag genomfört TEC 200 på ett bra sätt. På söndag vet vi.

Men alla dessa förberedelser och träning tar ju så lång tid! Vad kan jag göra som inte tar en massa tid och energi, men som ändå kan ge mig bättre rustad att hantera ett lopp över nästan två dygn?

Extra sömn måste vara nyttigt

För några veckor sen lyssnade jag på en föreläsning av Mikael Mattsson där han bl.a. påminde mig om en forskningsstudie där man lät amerikanska collegespelare i basket öka sin sömn (eller åtminstone tid i sängen) till 10 timmar per natt under sex veckor. Så genomförda man ett antal test före och efter försöksperioden. Träningen i sig var oförändrad. Man fick anmärkningsvärda förbättringar på sådant som träffprocent på trepoängsskott och tid på korta sprintar.

En enkel förklaring är att ju mer utvilad din hjärna och nervsystem är, desto bättre blir du på att engagera alla relevanta muskelfibrer, i rätt ordnig och under rätt tid, vilket är kritiskt för explosivitet och koordination. Dvs sådan som tydligt mäts via de nämna testerna.

Mitt antagande är att nu i helgen kommer hjärnan och nervsystemets förmåga att fortsätta ge rätt kommandon till musklerna vara helt avgörande. Det kommer inte räcka med att musklerna tål den malande belastningen, om du inte längre kan kontrollera dem efter 30 timmar.

Så vad kan jag göra för att få hjärna och nervsystem på topp till loppet?
– Sova såklart! Precis som basketspelarna!

Att få ihop 10 timmar i sängen varje dygn är lite väl tufft när man har familj, arbetar heltid och tränar en hel del, så jag bestämde mig för att sikta på nio timmar. Det har inte lyckats fullt ut, men jag har i alla fall snittat en bra bit över åtta timmar och de flesta dagar har det blivit hela nio timmar, vilket såklart innebär att jag sovit mer än normalt de senaste veckorna. Nu är det två dygnsvilor kvar innan start. Jag satsar på nio timmar inatt och tio timmar natten till fredag. Det blir att gå och lägga sig senast 20.30 imorgon. Vi får se om jag lyckas…

Koffeinfritt kaffe är gott, men lite svårt att få tag i här i Sverige

Det är ju väldokumenterat att koffein är prestationshöjande. Inte minst under långa uthållighetstävlingar. Det är ju logiskt iom att koffein är uppiggande och därmed verkar på just hjärnan och nervsystemet som följd av det. Det serveras såklar kaffe vid varvningen och jag har både gel och annat tillskott som innehåller koffein, så det är inga problem att få i sig koffein när man börjar sega ihop i bollen.

Dilemmat är bara att jag ser mig själv som en non responder vad gäller koffein. Jag märker ingen uppiggande effekt av kaffe. Surt, men så är det. Men skam den som ger sig! Jag ska ge mig själv bra förutsättningar för loppet. Så jag gör ett försök den här gången. Från och med i fredags idkar jag strikt avhållsamhet. Jag tänder av. Jag dricker inget kaffe. Inget kaffe med koffein i och inget annat koffeinhaltigt heller fram till start på fredag 10.0. Därefter är det fritt fram. Förhoppningsvis händer det något i knoppen när jag tar en kopp kaffe under loppet. Nu har jag i alla fall försökt.

Enligt uppgift kommer det gå bra att följa loppet på den här länken.

Dags att sova nu! Sov gott ni andra också.