Träna på att springa långsamt i sex dagar

April 9, 2019 Sten Livet

Jag vaknade i morse och fann mig förvandlad till Jabba the Hutt. Den metamorfosen ingick inte alls i träningsplanen, men det var såklart en förväntad bieffekt av densamma. Bara det att jag lyckligen förträngt alla tankar på vad som skulle hända. Tills jag såg mig själv i spegeln i morse. Jabba the Hutt är inte direkt min idealbild som utralöpare eller som människa. Men jag har märkt att när jag springer riktigt långt och länge, så har jag en tendens att kortsiktigt “svälla upp”. Jag samlar på mig vätska och går upp flera kg i vikt. I extrema fall svullnar ögonen igen och blir som ett par små trötta, rödglansiga streck, mellan hängande vattentyngda ögonlock och ren rama vattenballongerna till påsar under dessa kisande streck.

Just nu är det ett sådant extremt fall. Och det är helt självförvållat, eftersom jag just nu avslutat min viktigaste träningsvecka inför Ungern. Just den här träningsveckan går från onsdag till tisdag. I onsdags kickade jag igång veckan lite försiktigt med att springa Varvetmilen i Enebyberg. Tanken var att tvinga mig själv att ta i ordentligt och släppa loss löpsteget i en riktigt snabb mil. Nu blev det inte riktigt så snabbt som jag hade hoppats, men ett bra träningspass blev det i alla fall. Jag lyckades åtminstone pressa mig under skamgränsen 40 min, med 39:46. Jag hade väl hoppats på någon minut snabbare, men med tanke på att jag sprang 90 krävande km i Ursvik för två veckor sen så ska jag nog inte vara alltför besviken att inte den perfekta milformen var på plats. Jag uppnådde ändå vad jag var ute efter. Hjärta lungor fick jobba rejält och benen kändes lite lagom stela i torsdags morse.

Efter den här lilla uppmjukningen var planen att jag skulle springa sex timmar om dagen sex dagar i sträck. Dvs, en liten mini-sexdagars-träning. Lyckligtvis är min huvuduppdragsgivare, Swedbank, förstående och låter mig jobba endast 50% under de dagar som krävs. En av många fördelar med att arbeta som fristående konsult.

OK – så sex timmar om dagen under sex dagar, alltså! Detta uppdelat på två pass per dag.  Nu i helgen när jag varit helt ledig har jag sprungit först ett längre pass på drygt fem timmar. Därefter har jag tagit en paus på 60 minuter för att sen ge mig ut igen på ett kortare pass. De här dagarna har jag försökt utnyttja för att träna så specifikt som rimligt inför sexdagars. Det jag fokuserar på är just pausen och att komma igång igen med löpningen efter pausen. Under pausen har jag tagit ett kort fotbad, samtidigt som jag ätit och druckit ordentligt. Sen har jag lagt mig ner en stund och försökt sova en liten stund. Därefter, när jag börjat känna mig lagom sugen på att ligga kvar och slappa, har jag gått upp, snört på ett par nya löpskor och tvingat mig ut på en runda igen. Med stela och trötta ben, är tanken. Men benen har faktiskt inte varit så hemskt stela och trötta. Lite grann, men inte så som jag vet att det kan bli. Jag väljer att se det från den positiva sidan. Trots att jag sprungit en lång runda på över fem timmar och bara unnat mig lite vatten att dricka, så är benen beredda att springa igen efter en timmes paus, utan något större gnäll. Det är bra och tack vare de här passen kommer det bli ännu bättre när jag fått vila ett par dagar. Fotbadet kommer jag unna mig en del gånger under tävlingen, så det känns bra att testa såhär i förväg. Äta kommer jag också att göra, även om jag i görligaste mån kommer satsa på att hålla mig i rörelse medan jag äter. Och det här med sömnen och konsten att somna snabbt, det vet ni redan att jag tränar på varje dag sedan lång tid tillbaka. Men nu har jag fått träna lite specifikt på att försöka somna väldigt snart efter att jag kommit in från löpning. Det har väl inte funkat helt perfekt, men det känns ändå ganska lovande. Trots att det inte varit alltför sent på dagen och trots att jag haft en god natts sömn sedan föregående dag, så har jag ändå lyckats somna till under någon minut på de här båda försöken.

Vardagarna har jag delat upp träningen i två relativt jämnlånga pass. Dvs uppdelat på ungefär tre timmar löpning per pass. Alltid minst sex timmar sammanlagt per dag. Fokus har varit på lugn och stilla löpning med ganska många gångpauser inlagda. Jag behöver vänja musklerna vid att gå när jag är trött, för precis så kommer jag göra under tävlingen. Min tänka tävlingsfart är nästan skrattretande låg. Så låg att den kräver specialträning så jag kan klara av att vara så effektiv som möjligt i just den farten och framförallt så att mina muskler ska tåla att arbeta uthålligt i just den låga farten. Muskelsmärta är en av de mest begränsande faktorerna vid riktigt lång löpning. Det gäller att stärka muskeltåligheten så jag klarar av att undvika smärtan så länge som möjligt. När sedan väl smärtan infinner sig, gäller det att kunna hantera smärtan och ändå fortsätta i planerad fart och med gott humör. Så jag tränar på de här sakerna. Slutligt har vi aspekten med neuromuskulär kontroll när hjärna skriker efter sömn. Jag tror inte det är en god idé att träna på att vara utan sömn, så jag tar till min beprövade modell att stressa hjärnan och nervsystemet så gott det går i lite halvutvilat tillstånd och så specifikt som möjligt. Jag kör mina högfrekvensintervaller mot slutet av passen. 30-60 sekunder med så hög stegfrekvens som jag klarar av. Absolut max. Det brukar kunna bli uppåt 320 steg per minut. Inga lång steg. Inga hög knälyft. Men riktiga fotisättningar och synkade armrörelser. 6-10 sådana intervaller brukar sitta fint mot slutet av passen.

Men sex timmar löpning om dagen blir mycket löpning för mig. Även om jag håller riktigt låg och behaglig takt så blir det mycket löpning och en hög sammanlagd belastning på kroppen. Precis vad jag vill uppnå. Och då vet jag att jag kommer svullna upp och dra på mig ett slags helkroppsödem. Men jag hade såklart hoppats att det inte skulle bli så just den här gången. Fast nu fick jag säga god morgon till Jabba the Hutt och acceptera att det här kommer hålla i sig ett par dagar. Som tur är har jag ett par lugnare dagar nu med i princip ingen träning alls. Förhoppningsvis börjar Jabbamasken ramla av redan till fredagen och i helgen kommer jag kissa ut mina extrakilon. Det blir nog lagom att köra på lite rejält långt igen i påskhelgen. Men vill kroppen samma sak som jag, så blir det nog ett längre pass på löpbandet redan nu i helgen. Med lite tur så kanske jag kan morfa om till Yoda!

När jag sprang 48h i Timisoara så hade jag bestämt mig för att använda ett par löparglasögon för att skona ögonen och minska risken för sånt som infektioner eller bara i största allmänhet irritation av insekter eller skräp i ögonen. Jag vann ett par fina X-kross från Sziols vid TEC 200 2016, så nu fick det komma till god nytta. Men belysningen i parken var inget vidare och när mörkret föll så tog jag av mig glasögen och sen blev det aldrig av att ta på dem igen. Till Ungern har jag bestämt mig för att ha ett extra par glasögon med helt transparenta glas, som jag ska kunna ha på natten. I fredags fick jag hem ett par extra X-kross som jag har testat under de senaste fyra dagarna. Det ser ju lite grann ut som att jag springer omkring med skyddsglasögon på mig. Men dels är det ju faktiskt precis det jag gör och framförallt så hjälper det mig att se en aning mindre ut som Jabba the Hutt och den jättesnigeln är ingen vidare löpare, det är jag helt säker på. Så jag gillar mina nya löparglasögon. En extra detalj på plats inför loppet!