Vikten av vikt
I våras skrev jag lite om det här med vikten i anslutning till min race report efter IM Lanzarote. Ni som läste då kommer kanske ihåg att jag till IM Lanzarote sett till att sänka min tävlingsvikt med 2-3 kg jämfört med de 74.5 kg jag normalt brukar ha som tävlingsvikt.
Under hela året har jag fastat varje måndag och det har helt klart hjälpt mig sänka tävlingsvikten. Men under sommaren kommer semestertiden och då blir det gärna en drink före maten, lite jordnötter, öl i bastun och en del vin till maten. Mer eller mindre varje dag. Alkohol och jordnötter innehåller massor av energi, så då går man lätt upp i vikt trots att man fastar en dag i veckan. Vanliga somrar brukar jag köra långa cykelpass som förberedelse för Kalmar eller någon annan tävling. Långa cykelpass tar massor av tid och energi så då brukar det jämna ut sig med vikten. Men den här sommaren har jag tränat lite annorlunda för att ha kvar lusten och motivationen att träna hårt just under dessa kritiska veckor nu den sista tiden innan Kona.
Effekten har föga förvånande blivit att jag lagt på mig några kilo och att tävlingsvikten inför Kalmar låg på lite mer normala 74.5 kg.
Men efter Kalmar var det slut på semesterlivet och träningsprogrammet innehåller väsentligt mer distans och timmar totalt. Så jag har räknat med att vikten ska gå ner successivt för att landa någonstans på samma nivå som inför Lanzarote. Det här är kanske inte jättekritiskt, men mentalt kommer det kännas bra att veta att jag har ett par kg mindre än normalt att släpa runt på maran i Kona. Får erkänna att jag är rätt säker på att det kommer kännas bättre rent fysiskt också.
Men ibland beter sig inte kroppen som man förväntar sig.
I veckan efter Ö till Ö tränade jag på. Jag hade lite skumma känningar i kroppen som jag tolkade som en antydan till infektion. Men jag tränade på med lugnare distans och hoppades att det skulle ge med sig utan att ställa till några problem. Det innebar dock att jag tog det lite lugnare än planerat och den veckan låg vikten stilla, trots totalt 24 timmar träning (dock ingen fasta, eftersom Ö till Ö gick på en måndag som ju brukar vara min fastedag – men att köra Ö till Ö på bara vatten skulle kännas lite väl extremt även för mig).
Så kom veckan därpå och nu rackarns skulle jag se till att fortsätta träna bra och samtidigt putta ner vikten något kilo. Vad händer? Jag fastar på måndagen och ser ingen skillnad på tisdagen, trots att en fastedag i princip alltid innebär att man tappar vätska som ju binds av del muskelglykogen som man bränner bort under fastan. Märkligt.
Kör ett ganska långt cykelpass på dryga 6 timmar under tisdagen och lägger dessutom in en extra fastedag på onsdagen (mest för att jag var så nyfiken på vad som skulle hända). Under onsdagen sprang jag ett långpass på 2.5 timmar (med bara vatten i flaskorna) och simmade dessutom ett distanspass i Källtorpssjön (4.2 km). Jag jobbar vidare med “train low” för att bättra uthålligheten ännu mer och de här lugna passen under fastedagarna har tidigare visat sig väldigt effektiva.
På torsdagen låg vikten fortfarande kvar oförändrad kring 74.5 kg. Nästan kusligt! Hur kommer det sig att jag inte ens tappar vätska? Det verkar ju snarast tvärtom som att jag binder upp en massa extra vätska, med tanke på att jag rimligen ändå bränt av lite fett under de här dagarna. Skumt.
På torsdagen blev det ett distanspass med cykeln där jag la in 4*20 min styrkeintervaller på tyngsta växeln. Så tog jag mig till Hellas och var med på säsongens sista Swimrun. Ett varv högintensiv sim+löpning där jag inte hade så mycket krafter att bidra med. Men jag tog i det jag hade i alla fall och trött blev jag.
Fredag morgon visade vågen 75.5 kg. Jag gav mig ut på en lång och lugn cykeltur. Var rejält seg och trött i början (föga förvånande med tanke på den träning jag utsatt mig för tidigare i veckan), men det blev bättre efterhand och jag fullföljde i hygglig stil. 19 mil blev det. Ostron, pilgrimsmusslor och räkor till middag. Väldigt gott med gott vin därtill. Ibland är livet gott.
På lördagen blev det arbete på tomten. Jag sågade ner syrénhäcken tillsammans med grannen. Kändes lagom tungt, men skönt som alternativträning. Sen körde jag ett intervallpass på löpbandet, men det kändes så tungt och svårt att jag raskt blev tvungen att överge ursprungsplanen och istället göra lite enklare improviserad fartlek av passet. Ett bra pass blev det i alla fall, men själva prestationen låg på en ganska låg nivå. Inte konstigt. Jag hade tränat hårt under två veckor efter Ö till Ö och jag hade dessutom lagt på mig en massa extra vikt. Klart det kändes tungt att springa intervaller!
Söndag morgon visade vågen 78 kg! Började fundera på om jag blivit skengravid eller fått någon annan märklig hormonrubbning. Jag hade kört hårt med träning, men ändå inte så mycket och så länge att jag kunnat hamna i överträningsläge. Men kanske att det ändå var en varningssignal? Ett etablerat symptom på överträning är kraftig viktminskning. Kan även det omvända gälla? Vet inte. Jag har googlat en hel del men inte hittat något sådan. Helt klart var i alla fall att jag samlade på mig vätska i en oroväckande takt och det är knappast hållbart i längden. Att vikten rör sig upp och ner med något kilo är ju helt normalt och inget konstigt. Men här hade jag gått upp med 3.5 kg på bara några dagar, trots att jag tränat och ätit på ett sätt som snarast borde inneburit en viss vätskebrist och viktminskning.
Man ska lyssna på kroppen och min kropp sa uppenbarligen till mig att något var fel. Vad som var fel kunde jag inte riktigt begripa, men eftersom jag tränat hårt bestämde jag mig för att ta en extra vilodag på söndagen. Så blev det vila även på måndagen. Nu tappade jag faktiskt en smula i vikt från toppnoteringen på söndag morgon. Men det stora tappet kom sedan under natten mellan tisdag och onsdag. Då släppte plötsligt kroppen sitt tag om det extra vattnet och jag fick springa på toaletten som hade jag prostataproblem. På torsdag morgon var vikten nere i mer förväntade 72 kg.
Vad är detta?
Inom loppet av en vecka har min vikt ökat från 74.5 kg till 78 kg, för att sedan raskt falla till 72 kg. Helt sanslöst. Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu har jag faktiskt lyckats lägga på mig ett par kilo igen, så jag går så smått och undrar om jag är på väg att samla på mig en massa vätska igen. Men nu mår jag betydligt bättre och känner mig mindre seg och nertränad än för en vecka sen. Så jag ser tiden an med tillförsikt. Imorgon har jag en välförtjänt vilodag och tänkte kontakta min läkare för att se om vi kan ta lite prover för att kolla så jag inte har något problem med sköldkörteln eller liknande. Tror inte det är något sådant. Jag misstänker att det helt enkelt blev en tillfällig obalans orsakade av min ganska höga träningsmängd, fasta, bristfällig sömn osv. Men lika bra att söka klarhet. Så det ska jag göra. Men jag tvivlar på att det kommer ge något.
Nu har jag 1.5 vecka av relativt tung träning kvar innan jag åker till Kona. Väl i Kona kommer det bara bli stillsam träning för att acklimatisera mig, lära mig simma på banan där och hitta formtoppen lagom till tävlingen. Vad som händer med vikten får vi se. Men jag räknar med att den nog kommer landa närmare 72 kg än fjolårets 78 kg. Fast just nu vet jag bara en sak och det är att jag banne mig inte alls begriper hur min vikt beter sig och varför! Men ibland får man acceptera att man inte kan styra allt i detalj. Ibland får man ta saker för vad de är och helt enkelt följa med. Inte grubbla för mycket. Göra hemläxan och lita på att jag kommer klara av att leverera på plan när det är dags.
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.